Jahopp… Nu har Emilia varit tre dagar på dagis, så när Natasha hämtade henne idag så var hon snorig och snuvig.
Det är ju helt galet, så man undrar om det bara är immunförsvaret som är dåligt eller om det är någonting annat som gör det. Vi får väl se hur länge vi klarar oss från VAB?
Helt galet vad bra Idominsalva är. Natasha hittade någon salva (Dječja Mast Jgl) som innehöll vaselin och lite annat, men den funkade inte så där jättebra, trots att vi hann smörja på den två gånger och sista gången satt den på över natten.
På morgonen snackade vi lite med Kenneth (ägarn till stället, som bor ovanpå oss) och det visade sig att Cilla (hans fru) hade en tub med läpp-idomin. Vi smorde på det på morgonen, och till kvällen så var kinderna nästan helt återställda trots att vi badat en hel del i poolen idag.
Idag fick Emilia inte sova någonting på dagen heller, så hon var rejält trött på slutet. Vi lyckades hålla henne vaken fram till 18:20, men sen var det tack och godnatt i mitt knä framför teven. Idag får man väl gå och lägga sig i tid, eftersom hon säkerligen kommer att vakna tidigt och kräva frukost.
Emilia är fortfarande väldigt torr på kinder och runt ögonen. Det känns som det är samma som hon brukade ha (innan sommaren), som brukade bli hjälpt med idominsalva. Självklart var det en av sakerna som vi inte tänkte på att ta med oss, så nu får vi starta en jakt på idomin-liknande salva här i Kroatien.
Emilia är fortfarande svullen, men nu ser det mer ”jämntjockt”. Hon klagar fortfarande inte över det, så vi får försöka tvätta ren henne med vatten utifall det är någon reaktion på saltvattnet (det var ju riktigt saltvatten, och inte bräckt vatten som vi har runt Sverige)
Idag när Emilia vaknade från sin middagssömn så såg vi att hennes ögonlock var svullet på det vänstra ögat. Hon verkade inte bry sig om det, så det är nog inte så farligt. Vi var ju nere vid havet och badade, och där fanns det även några knottliknande insekter som flög omkring i svärmar, så hon kanske har fått något sånt bett på ögonlocket. Vi får se hur det ser ut imorgon!
På senare tid så har Emilia varit väldigt hungrig när hon vaknar. Imorse så var hon arg som ett bi, och ville ha frukost på en gång. Så hon fick helt enkelt äta frukost själv medan mamma och Lance var ute och sprang, och Felicia låg och sov.
Oj, Emilia har nog varit en säl i sitt förra liv trots allt. Hon har ju tidigare inte gillat att tvätta håret eller få vatten i ögonen, men nu finns det nog en chans att det kommer att släppa. Igår när hon för första dagen badade i pool så var hon till en början väldigt försiktig och rädd. Men när dagen var slut så hade hon faktiskt kommit så långt att hon tordes flyta själv (med armpuffar) utan att någon höll i henne.
Idag så fortsatte framgångarna, och hon lärde sig tillochmed att ta sig fram i vattnet (hon springer med benen så att hon tar sig framåt). Här är Felicia och Emilia redo att hoppa i vattnet:
Som jag skrivit tidigare så befinner sig Emilia i en mellanperiod med ”middagslurandet”. Ibland orkar hon hela dagen utan sömn, medan man andra dagar kan hitta henne sovandes på olika ställen… Det här såg ju ganska gosigt ut!
Emilia blir ju väldigt lätt åksjuk. Vid flera tillfällen när vi varit till doktorn i Surahammar så har hon antingen kräkts eller varit väldigt nära. Man har ju märkt nästan direkt att hon blir tyst och ser inte ut att må bra. Hon säger även att det är "otäckt att åka bil".
Idag när vi skulle åka och plocka jordgubbar, så provade vi att hon fick ta Felicias bilkudde/bilstol, och Felicia fick ta Elins gamla bilkudde(med ryggstöd).
Snacka om förändring!! Emilia "höll låda" hela vägen till Säbygubben om att vi skulle akta skyltarna och inte köra på bilar eller människor. Hon var toppenglad hela vägen, och sa att det inte alls var otäckt att åka bil nu!
Varmt inne, lite snorig/snuvig och kliigt i huvudet… Inte lätt att sova. Emilia vaknade klockan 22:00 och grinade lätt, till-och-från.
När jag tog upp henne ville hon gå ner till soffan, så vi satte oss och tittade lite på TV, samtidigt som hon drack lite saft. Efter ett litet tag sa Emilia att hon ville gå upp och lägga sig igen. Väl i sängen så fortsätter gråtandet, och sen sa hon att hon ville sova i min säng. I min säng så fortsatte magontet (och därmed grråtandet). Sen ville hon gå ner igen. Nu bytte vi blöja, också gick vi ner och tog en limp-macka, drack lite mer saft och sen lade hon sig för att sova – och nu funkade det alldeles utmärkt.
Senare (runt 02:30) var det dags att vakna igen men nu accepterade hon att lägga sig i våra sängar. Hon somnade nog inte riktigt förrän kring 04:30, efter att ha legat och vridit sig tillsammans med Natasha (som inte heller fick sova).
