Då var det dags förs St-m´s Tittut. Kändes nervöst med tanke på att man är ändå 36 och risk för kromosomavvikelse ökar ju efter 35. Man har naturligtvist surfat på Familjeliv och läst om en massa ”dåliga” resultat på denna test och jag var orolig. testet går ut på att man först ta ett blodprov en vecka innan ultraljudet. Provet analyseras på 2 hormoner som tydligen beter sig på ett speciellt sett när man har kromosomavvikelser. Sedan gör man ultraljud där de mäter nackspalten och näsben. Nackspalten ska vara under 3 mm. Näsben ofta saknas hos bebisar med avvikelser. Sedan slår man ihop blodanalys – siffror, mätanalys från ultraljud och mammas ålder. Då får man en riskbedömning. Det är endast sannolikhetsbedömning och man ska då ta ställning till om man vill gå vidare med fostervattenprov (fvp) eller inte. Det rekomenderas att överväga fvp om risken är högre än 1:200.
Våra siffror:
Nackspalt: 1.4 mm
CRL: 59 mm
BPD: 19mm
free beta HCG = 55.2 IU/I
PAPP-A = 1390 IU/I
Bara utifrån min ålder ligger risken på 1:184 (som jämförelse, en tjej vid 20 års ålder har ca 1: 1500). Vi fick siffror 1:3660. Så jag har således inte större risk än vilken 20-åring som helst. Vi valde att inte gå vidare med fvp och känner oss nöjda med resultatet.
På köpet har vi fått en dvd med inspelad undersökning och cd med bilder. Det var helt overkligt att se den lilla kärleken hoppa upp och röra sig inne i magen. Det är helt otroligt att en foster vid fulla 12 veckor ser ut som en riktig mäniska. Man såg fingrar och tår, ögon, näsa och mun.
Efteråt gick vi och åt älsklingsrätt, SUSHI. Sen promenerade vi till T-centralen förbi en massa butiker och folk. Det var en mycket lyckat resa!