För två veckor sedan så började Emilia få lite prickar på benen. Jag hade sett en lapp på dagis om att det var vattkoppor på gång, så vi lät Emilia vara hemma från dagis en dag. Eftersom det inte blev vätskande blåsor, feber eller annan sjuksymptom så fick hon gå till dagis.
Igår så tyckte Millan (en av våra älskvärda dagisfröknar) att det blivit fler prickar, så hon misstänkte att det var vattkoppor. Natasha och jag kollade på prickarna på kvällen, men tyckte inte att de såg ut som vattkoppor – och dessutom så har hon ju haft prickarna i drygt två veckor. När jag sedan skulle lämna Emilia på dagis idag, så nämnde jag prickarna igen, och då tyckte både Rutan och Millan att vi skulle åka till BVC och kolla upp…
Sagt och gjort… Det är ju trots allt skönt om någon ”som kan det” säger bu eller bä. Fick en tid klockan 10:45, och på vägen till vårdcentralen (vi är fortfarande listade i Surahammar, eftersom vi inte fått några bra rekommendationer på läkare i Hallstahammar) så blev naturligtvis Emilia åksjuk (det har hänt fler än en gång, men av någon outgrundlig anledning så tror man att Olbergavägen ska gå att åka ändå – den går ju trots allt 10 minuter snabbare)
Väl hos Kari (BVC sköterska) så konstaterade hon med viss tvekan att det inte var några vattkoppor. Hon lade dock in en liten brasklapp att prickarna på magen KAN vara vattkoppor, men isåfall ska de bli ”vätskefyllda” innan imorgon bitti. Hursomhelst så var ju jag själv ganska säker på att det inte var vattkoppor så efter att vi åkt den långa vägen tillbaka till Hallstahammar så lämnade jag Emilia på dagis och åkte hem och jobbade några timmar (12:00 – 16:30) innan det var dags att hämta vilddjuren på dagis.
Det blev iallafall inte några vatt-fyllda koppor, så det lär väl bli någon annan gång…